Fredrika Karlsson

Sämre dagar..
God kväll
 
 
Uteblivit ett par dagar. I lördags åkte vi ju till Gekås jag och mamma, HELT fel dag att åka. Herregud.. det gick knappt röra sig, det stod still överallt, och ja.. nu vet jag varför.
Det var försäljningsrekord den dagen, och det förklarar ju varför.
Aldrig mer en lördag(eller helg) månaden innan jul. 
Jag älskar gekås, men när det tar typ 15 min att gå 5-10 meter så är det inte roligt ;)
MEN, jisses så mycket bra shopping det blev.
Kvittot blev låååångt.
Men jag är SÅ nöjd, även om jag inte ens hann titta klart på allt jag skulle.
Men ska förhoppningsvis dit en sväng till med frugan innan jul, men inte en helg haha!
 
När vi kom hem i lördags hämtade vi barnen och åkte och köpte lite mat.
Hem o sen var klockan så mycket så Meliya somnade på 5 min.
Och Benyamin skickade jag också i säng en stund efter, då jag märkte hur trött även han var.
Men det skulle min älskade unge aldrig någonsin erkänna ;)
 
Igår vaknade jag och mådde inget vidare, var en seg dag.
Meliya var på kalas på eftermiddagen, och efter det blev det en liten fika hos mamma innan vi gick in till oss. Meliya gick och la sig vid 19, och jag somnade strax efter i soffan. Orkade inte ta disken eller något, så idag såg det ut som ett bombnedslag i köket, finns inget värre än ett diskberg ståendes, men vad gör man när man mår skit?
 
Skickade Meliya till förskolan med mamma i morse eftersom jag inte mådde bra.
Dåligt samvete för att hon får så långa dagar ibland, men hon älskar att vara på förskolan och jag vet ju så väl att hon har det bättre där när jag mår dåligt.
Själv låg jag i sängen hela dagen. Tvingade mig själv att gå upp och äta lite.
Efter skolan kom Benyamin hem, han skulle egenligen gått på sin måndagsgrupp, men då eftermiddagen inte gick ihop med tider o hämta/lämna så fick han skippa den idag.
 
Mamma kom hem och vi åkte direkt på möte hos soc.
Fick idag besked att min lillhöna nu är beviljad kontaktfamilj.
Nu ska det ju dock lyckas hitta en bra familj som både hon och jag känner förtroende för.
Det ska kännas rätt till 110% om någon ska få ta hand om min lillhöna och njuta av hennes sällskap någon helg då o då. Vi får se om de kan hitta en sådan familj.
Men jag är övetygad om att det skulle bli superbra för både henne och mig om de lyckas :)
 
Om någon som läser undrar varför jag sökt, som kanske inte känner till vår historia, så för att göra historian kort.. Jag är ensamtående på heltid, och även kroniskt sjuk. Inte sådär lite ont eller lite sjuk, utan riktigt riktigt sjuk i perioder. 
Det har varit så pass illa att jag inte kunde ta hand om barnen på egen hand, och barnen fick bo i famijehem under en period. Den värsta perioden i vårat liv. Kommer aldrig förlåta mig själv för det, men just där och då fanns inget annat val. Jag var på sjukhus mer eller mindre varje vecka.
 
Livet som ensamstående kan vara extremt tufft, speciellt om man inte har något stort nätverk med människor runt sig. Vi har bara min stackars mamma som sliter dag ut och dag in för att hjälpa mig och barnen. Ja, sen finns ju Benyamins pappa med i vårt liv också, men det är inte lösningen varje dag, då jag har två barn och han bara är pappa till Benyamin.
Vänner har jag inte så många här runt omkring på nära håll.
Mina absolut närmsta vänner bor utspritt på andra håll, tyvärr.
Så vi är ganska ensamma, och det är tungt i perioder. 

Men jag och mina kids är ett superteam, och vi gör det oftast jäkligt bra.
Men därför har jag ju sökt kontaktfamilj till min minsta kärlek, så hon kan få lite extra kärlek, omtanke och stimulans och en familj att hitta på roliga saker med, eftersom jag inte alltid kan/orkar dra hela det lasset när jag mår som sämst.
 
Nu på kvällen har jag dock mått lite bättre, så jag hoppas det är över för denna gången.
Nästa vecka har jag läkartid i Göteborg, och jag hoppas det ska göra saken lite bättre.
Men hoppet är inte stort. Inget har hitills fungerat.
 
Fick ju en pacemaker inopererad i min mage i April, som ska hjälpa min magsäck att fungera "normalt", tyvärr har den inte gett den effekt man hoppats, men än ska man inte ropa hej, det kan tydligen ta upp till ett år. 
Men mår man mer eller mindre illa jämt så är det klart man tappar hoppet på en framtid där man ska kunna må bra. Ska jag vara ärlig minns jag knappt hur det är att inte må illa och faktiskt få må bra mer än bara enstaka dag här och där.
 
Önskar jag kunde hitta en läkare som hade något konkret nytt förslag på vad man kan göra för att försöka få mig frisk. Men man orkar inte som sjuk kämpa för att få rätt vård hela tiden.
Man borde inte ens behöva leta och kämpa själv, om en läkare eller en vårdavdelning inte kan, så borde de direkt remittera vidare till någon annan som kanske kan komma med något nytt.
Men mig känns det mest som de bollar runt med och inte inser hur sjuk jag är och hur akut jag är i behov av hjälp. Och då är jag ändå inlagd titt som tätt, och de vet hur ofta jag mår dåligt.
Men ingen vill ta ansvar.. Sjukvården... 
 
Anyway.. jag hoppas jag ska må bra resten av veckan, har massa att göra hemma.
På lördag ska Benyamin ha kalas och innan dess skulle jag behöva storstäda, få undan sista kartongerna sedan flytten, helst måla klart en vägg i hans rum och hela vardagsrummet, och ev att mamma skulle hinna sätta upp hans fondtapet.
Men det är inte många dagar att hurra på, och mamma jobbar dessutom varje dag.
Så vi får väl se hur det blir med den saken.
 
Men nu ska jag ta och försöka komma i säng, även om jag har sovit halva dagen och troligen kommer ha jättesvårt att somna. Kroppen kan ju åtmistone få vila lite.
 
God natt 
Mammas prinsessa, bilden till höger från igår när hon skulle på kalas <3
Benno igår, innan han gick tillbaka till pappa, redo för att traska i årets första snö som kom.
 
Bjuder på en bild på tanten själv med ;) 
 
#1 - Jessica (Mamma till Aylin,Selin&Melissa)

Vad kul att du börjat blogga igen 😊 Då har jag bra kvällsläsning ibland 😉

Svar: Jaa jag ska försöka hålla igång bloggandet varje dag, ja när jag mår bra då. Blir mest en massa svammel men skönt att ”tjöta” av sig 🙈
Fredrika Karlsson